Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
någon egentlig föreställning; tårarné kommo henne i
ögonen och hon såg med ångest på sin man.
»Se så, jag tror du gråter. . . . Märtha, min älsk-
ling, tag då icke saken så häftigt . . . jag säger ju
bara att vi skola vara mera sparsamma och förstån-
diga», återtog mannen, som redan ångrade sina kloka
och allvarliga ord, och nu tycktes vilja göra allt för
att hustrun skulle glömma dem.
»Men jag tror, att du inte har fullt förtroende
till mig ... du säger mig icke sanningen . . .», in-
vände hon, torkande sina ögon. »Du vill aldrig rent
ut och uppriktigt tala om dina affärer med mig. .. .»
»Kära barn, du skulle icke förstå något deraf,
det är också en rätt ledsam sak, och dessutom in-
genting att tala om», tilläde kaptenen i tillgjordt sorg-
lös ton och förde henne med sig utför vallen till
borggården.
Märtha syntes emellertid tankfull och upprörd;
hon märkte icke ens smekningarna af sin gunstling,
en stor vindthund, som kom emot dem, och besva-
rade icke sin mans anmärkningar om värmen och
vinden, hvilka tydligen uttalades för att hastigt komma
ifrån det nyss vidrörda, obehagliga ämnet.
I detsamma syntes i fästningshvalfvet en jungfru,
bärande en stor pappask.
»Se der!» sade kaptenen leende, »kommer tro-
ligen den ’lyckliga tillfälligheten’ i form af en bal-
klädning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
