Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
båda dystra skepnader just nu stodo osynliga och
väntade på henne utanför dörren till balsalen.
I sommarqvällens ljumma luft, vid dansmusikens
glada toner, hade de plötsligt och obevekligt infun-
nit sig, för att visa det de icke glömt henne, mer än
någon annan, att hennes tur nu var kommen, och
att det var dem hon hädanefter skulle ega till tysta
och stränga ledsagare genom lifvet.
»God natt! God natt! Du kommer ju med i
morgon?» ljöd det i en glad och högljudd korus af
ungdomliga röster, vid den gamla fästningens port,
dit ett helt litet sällskap af badgästerna följt den
unga frun.
Vakten ropade henne regelmässigt an, hon gick
igenom det mörka hvalfvet till borggården, sanden
knastrade under hennes lätta steg och månljuset bil-
dade underliga figurer på murens skrofliga stenar,
medan den djupa skuggan i hörnen och i den iskalla,
stora förstugan tycktes tung och ogenomtränglig som
i en graf.
Märtha kom upp i rummen, men ingen mötte
henne, ingen vänlig röst hälsade henne som vanligt
och förvånad att icke finna sin man uppe, då kloc-
kan ännu icke var elfva, frågade hon kammarpjgan
om han redan gått till sängs.
»Nej», svarade denna, »kaptenen kom nyss hem,
och jag tror att han är i trädgården.»
Märtha fann ingenting förvånande häri, hon af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
