Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
35
och torkade efter måltiden sina tjocka fingrar på en
handduk, hvilken hängde på väggen bredvid honom.
Han kastade en blick på skepparen, som allt-
jemt satt qvar och fortfor småskrattande med ett ill-
parigt uttryck:
»Dåliga tider . . . eller hur? . . . Bekymmer för
litet hvar, jo, jo men. . . .»
»Herr Håkansson, jag ber att få tala med er. . . .
Det är en vigtig sak . . . förlåt mig, men jag har
mycket brådtom. . . .»
»Jaså, frun har brådtom . . . kan nog tro det. ..
jo,.jo men . . . adjö med er då, skeppare! . . . Det
blir som jag sagt . . . jag ger icke med mig, ni kän-
ner mig af gammalt.»
Skepparen tycktes emellertid vara lika envis, ty
han gick fram och, fattande patronen i rocken, höll
han ett långt och hviskande tal, som var nära att
låta Märtha förgås af pinsam väntan.
Ändtligen gick han sin väg och hon var ensam
med patronen, denne burleska myndighet, som höll
hennes lif i sina händer med lika mycken granlagen-
het och aktning, som han skulle hållit den smutsiga
trasa, med hvilken han brukade aftorka disken i
sin bod.
För henne var han emellertid i detta ögonblick
endast en abstraktion, ett personifieradt straff för
hennes fel, en slags oformlig Moloch, som hon måste
tillbedja, och hon var nästan färdig att kasta sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
