Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
egoism, men i nästa ögonblick slog han hårdt igen
pulpetlådan och sade rått och obevekligt:
»Nenej, haf icke så brådtom att lura sig sjelf så
der! . . . Det kan aldrig komma i fråga att jag lå-
nar ut några pengar, och allra minst åt kapten Hart-
ley. . . . Lilla frun har ju hört, att sagdt är sagdt,
och det är mitt reglemente.»
Märtha ryckte till, utstötte ett halfqväfdt rop af
smärta och reste sig hastigt upp ifrån den framåt-
lutade, ödmjuka och afvaktande ställning, som hon
omedvetet intagit framför denna saltstod, såg sig om-
kring med en rysning öfver sin gagnlösa förödmju-
kelse och skyndade ut ur den lilla smutsiga, mörka
och osunda bodkammaren, utan att tillägga ett ord
och utan annat afsked än en böjning på hufvudet.
Hon visste icke hvar hon befann sig, hon tänkte
ingenting; det var som om hon förlorat minnet och
medvetandet, och likväl gick hon, och gick alltjemt
gatan framåt, instinktlikt tagande vägen till hemmet,
der hennes man väntade utgången af hennes företag.
Hastigt stannade hon liksom en automat, vid
det att någon stötte emot henne.
Hon såg upp och fann sig stående utanför sta-
dens lilla bankafdelningskontor; hon hade råkat komma
i vägen för en gosse, som med full fart sprang utför
trappan och som höll en biljett i handen.
Adressen derpå föll henne genast i ögonen, den
var till kommendanten, kapten Hartley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
