Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett Sommarnöje eller Hämnden vakar af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
Klas hade den chevalereska, men något oför-
sigtiga vanan att ej pruta. Ville han icke betala hvad
som begärdes, afstod han hellre. Han insåg visser-
ligen det oförsynta i karlens begäran och kände äckel
öfver dennes rått hållna hyckleri, men han förestälde
sig, att alla drägliga lägenheter borde vara upptagna
vid detta laget och mådde för resten så väl af den
friska sjöbrisen ute på verandan, derifrån utsigten
verkligen var härlig, att han bestämde sig för rummet.
Den sorgsne herr Aseptin for nu omkring som
en tätting, krumbugtande och afvärjande för notariens
lugnt framhållna två sedlar å femtio kronor, men tog
dem icke desto mindre och inkallade sin äldsta dotter,
för att skrifva det begärda qvittot. »Sjelf hade han
gjort sig så illa i fingret» — en skada, som förmodligen
räckte hela lifvet igenom, så ofta han skulle skrifva.
Äldsta dottern, en dam på aderton år och ett
tydligt offer i den olika striden mellan åtrå efter godt-
köpselegans och faderns blåhårdt tillslutna portmonnä,
blickade på den nye hyresgästen med ögon, som sågo
ut att vilja något annat och mera än medverka vid
skrifvandet af ett qvitto på etthundra kronor.
Fröken Marie Aseptin skulle egentligen icke
hafva haft något nämnvärdt i sitt yttre, derest ej den
frikostiga naturen gifvit henne en vårta, som under
årens lopp småningom sträckt ut sig derhän, att hon
tilltäpt frökens ena näsborre. Denna fördämning gaf
fröken Marie utseendet af att alltid gå omkring med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
