Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
111
Men vintern vaknar och känner sig utsöfd. Se-
nast på anndagen gnuggar han sömnen ur ögonen.
Hvarpå han tittar fram igen, bister, med fruset
skägg och isig andedrägt.
Då draga sjöarna genast täcket öfver öronen, så
att det knakar i fållarna, trähusen storskrika af för-
argelse och röken står rätt upp ur skorstenarna. Men
vintern ler sitt kalla frostleende och målar blommor
på rutorna hos fattig och rik.
Gammalt folk skakar malpulfret ur sina fjolårs -
pelsar, ungdomen profvar nya skridskorna, himlen är
gröngul men klar, och hela dygnet om sitter månen
der uppe, blek och frusen.
Julljusen brinna då ännu och spindeltrådarna
glittra i granen. Pianotoner och barnröster, ringdans
och lekar, glögg och skinka och gröt. Allt annat
lagdt på hyllan till nästa år. »Glad jul, glad jul!»
* *
*
Men i år var gubben oresonlig. Han ville inte
maka åt sig, när julen hördes komma, han var alls
inte sömnig, ville inte gå sin väg, utan sprang kitsligt
i stora krokar och dansade som en besatt, så stor-
men tjöt efter honom och snön yrde omkring som
dun, när man skakar ett bolster.
Intet slask blef det, men storm och rusk. Blåst
som piskade folk i ansigtet som med en fin isdusch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
