Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
117
Och följande dag hade Aimée en slät ring på
sitt finger, utan att hon ens hade klart för sig hur
det i sjelfva verket gått till.
Nu hade hon varit förlofvad i ett halft år. Och
så mycket, mycket, som hade blifvit olika på den
korta tiden, som syntes henne så oändligt lång.
I början var det rätt roligt att få så många pre-
senter, dyrbara och söta presenter från fästmannen.
Men sedan! Han kom den ena gången efter den
andra uppresande till Stockholm, fast hans affärer
borde hållit honom kvar i Malmö.
När han kom, förde han henne på spektakler
och ut att åka. Men roligt hade hon egentligen
aldrig. Hon var så blyg, sade tanterna och nöpo
henne i kinden, det lilla trollet som nu blifvit bort-
bytt till en fullväxt ung kvinna. Den lilla skygg-
heten skulle nog gå öfver. När hon väl var gift så ...
Och inte kunde hon få mamma eller någon af
systrarna med sig, utan hon måste alltid följa med
honom ensam. Förr hade hon aldrig fått vara utan
förkläde.
»Är det der ett älskande par eller ä’ de gifta?»
hörde hon en gång hviskas bakom sig i operans
kapprum.
»Ingendera delen», svarades det, »de ä’ förlofvade.»
Hon grät när hon kom hem. Och blef blek och
tyst. Lilla trollet hade verkligen blifvit bortbytt.
Inte ens till fadern kunde hon förtro sig, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
