Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
118
han var sjelfva beskedligheten. Förr när barnen fått
bannor, så brukade han i smyg ge dem pengar till
karameller, som skulle tysta sorgen. Och då plägade
herrn i boden alltid fråga: »Ha ni varit elaka nu
igen?» Då skämdes barnen och tego med rodnande
kinder och gråten ännu i halsen.
Men pappa var ändå så omöjlig att tala vid.
Det var alltid något besväradt i hans sätt mot de
fullväxta döttrarna. Och när han aldrig sade någon-
ting, så . . .
Nu skulle grosshandlaren komma för att jula hos
sin lilla elfva. Man förstod inte, hvarför han dröjde.
Hela dagen hade man väntat. Allt var i ordning,
ingenting fattades i hans rum. Fru Broms hade stält
dit en blombukett, som han skulle tro komma från
fästmön. Fadern hade tagit hem dyra viner och extra-
fin konjak.
Och för hvar gång det ringde på tamburklockan,
ryste Aimée till och blef ännu blekare än förr.
Det ringde flera gånger.
Först kom syster Alma med sin man, baron
Gyllenhjelm, kapten vid gardet.
De bodde så långt ifrån svärfar och svärmor
som möjligt. Friherrinnan såg trött och liknöjd ut,
mycket tyst och mycket affallen. Baronen högbröstad,
fet nedåt midjan, med långa mustascher, ståtlig herre
för öfrigt.
Så kom unge Broms, sonen i huset och faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
