Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
119
kompanjon. Dryg, med röda, pösiga kinder, svällande
af hälsa, talade högt och skrattade i basen, klappade
gerna sin hustrus snörda lif med sin röda, feta hand
och hviskade ofta till henne ett och annat, som
var dem emellan och som han skrattade godt åt,
medan hon lekfullt slog honom på fingrarna med sol-
fjädern.
Hans fru var en stor porslinsdocka, som såg ut
att aldrig ha varit ute i solen. Hon var insvept i en
ny, ljusblå, modern drägt med mycket dyrbara spetsar.
Men i hvilken snödrifva satt då bror Müller fast,
efter han inte kom?
Man drack te. Mean hade blifvit hämtad och
litet hvar sneglade ofta åt vägguret till.
Ingen frågade hvarför hon var så tyst och blek.
Vid hennes surmulenhet hade man hunnit vänja sig
och låtsades ej derom, fast ingen kunnat undgå att
märka hur annorlunda hela hemmet blifvit, sedan
»trollet» ej mera muntrade upp de stora rummen.
Granen var tänd, småsyskonen glada som kalfvar
om våren. Och så hittades några paket, stoppade
in mellan grenarna i julträdet.
Ett var till Mean och det innehöll ett telegram.
Nina och Per togos genast i förhör.
Ja, telegrammet hade verkligen kommit strax pä
eftermiddagen, Per hade tagit emot det, men för att
göra Mean en öfverraskning hade han gömt det och
lackat in det som en vanlig julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
