Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
127
handlaren kyssa hennes hand till god natt och säga
ett artigt ord om hur han hoppades att hennes hälsa
skulle bli bättre till morgondagen.
När hon gått, skulle de talas vid om bröllopet.
Efter bröllopet skulle Mean helt säkert bli som andra,
böjlig och nöjd.
Nej, nej, storskrek det inom henne, det var synd
detta, det var ett brott, och hon var förlorad, om
hon läte dem släta öfver hvad hon nyss sagt.
Och nu brast det löst, orden kommo alldeles af
sig sjelfva:
»Gustaf vet mycket väl, att jag aldrig blir glad,
när han kommer hit. Derför så borde han alls inte
komma hit. — Ja, mamma må säga att jag inte är
frisk, det är jag heller inte — har inte varit det sen
i somras, men jag vet ändå mycket väl hvad jag
säger —»
»Kom i håg att det är din fästman du talar till»,
hviskade modern bakom henne.
»Hvem har gjort honom till min fästman? Inte
jag! Jag vill inte gifta mig med honom! — Nej, rör
mig inte! Låt mig gå! Hvarför kan jag inte få vara
i fred!»
»Aimée, tyst! Gå in till dig!» sade modern igen.
Hon hade passat på och hastigt skjutit igen dörrarna
till kabinettet och till salen.
Fadern sade ingenting, men han hade rodnat
starkt och darrade, så snusdosan hoppade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
