Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historian om hur Klockarns Pälle handterade fyrahanda eldvapen af August Bondeson - 3. Bössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
145
då ska’ vi vara därute och passa honom, så behöfver
inte en katt ha väder af det.»
Vi laddade bössan riktigt efter ordning, så att
nog hade hon råd till att sprida ett grand. Och
när det blef tid, listade vi oss af bort genom gärdena.
»Jag har la skrämt upp haren minst sina tjuge
gånger ur den samme busken», tyckte klockaren.
»Ja, då sitter han där nog i dag med», mente jag.
Men ju närmare vi kommo målet, dess mera
klentrogen blef klockaren. Haren satt där bestämdt
inte i dag.
Nu voro vi ända framme på renen vid hafre-
åkern. Videbusken stod där så stilla och grå. Jag
spände hanen, man kunde ju inte så noga veta, hur
nära haren ville låta oss komma.
Men klockaren trodde nu ingenting. Han kunde
inte ge sig till tåls längre, utan sprang fram och
hoppade rätt upp i videbusken.
»Hoj!>>
Haren ut ur busken, bort igenom gapet i sten-
gärdesgården mällan ängen och kohagen, så uppför
liden där och förbi den stora aspen.
Jag ville skjuta på honom. Men klockaren kom
flygande rakt imot mig, högg bössan och skuttade
efter haren.
Nu var haren högst uppe i backen, han visade
inte mer än stussen och baklabbarna.
Här var ingen tid att förlora.
Nornan, 1885. IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
