Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historian om hur Klockarns Pälle handterade fyrahanda eldvapen af August Bondeson - 3. Bössan - 4. Kanonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
147
Nu laddade han ett ordentligt skott till. Han
skulle tvunget se blod flyta, innan han kunde
lugna sig.
Vid klockargården stod en lång, tät
körsbärshäck, som var ett kärt tillhåll för alla byns
gråsparfvar, och de kvittrade där så grant i
morgonstunden.
Klockaren ställde sig vid den ena ändan af
häcken och sigtade så midt igenom hela buskatyget.
»Kratsch!»
Det sprakade i kvistar och bark. Sparfvarna
flögo förskräckta åt alla håll.
»Nu ska’ vi plocka!» tyckte klockaren. »Blef det
inte harstek, så få vi la hålla till godo med sparf —
fast sparf är ju den finaste steken.»
Vi kröpo på knä igenom hela häcken och letade.
Till slut hittade klockaren en riktigt sönderskjuten en.
Hufvudet var borta, och tarmarne hängde ute.
»Hon dödar väl, bössan», tyckte klockaren.
Men i stekgrytan kom ingenting, som luktade
stek, den dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
