Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historian om hur Klockarns Pälle handterade fyrahanda eldvapen af August Bondeson - 4. Kanonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
gen. I fänghålet satt en kvarterslång svafveltråd.
För att hon inte skulle kunna flyga baklänges, låg
hon med bakändan fast imot den ene stolpen, som
bar upp vedskjulet, och med ena sidan stödde hon
sig imot en gammal hög sten med en järnring i, som
folk plägade binda sina hästar vid, när de kommo
ridande i ärende till klockargården.
Klockaren hade en lunta af två hopbundna
spingestickor i handen, nu liksom när Kröplinge
gamla kyrkenyckel flög sin kos. Jag stod där ijämte
honom och undrade, om han inte hällre borde skaffa
sig en lång stång att futta med. Jag var på den ti-
den i doktorslära uppe i Skara, men hälsade på
hemma i Kröplinge öfver midsommaren.
Stassen blef synlig. Klockaren drog upp en
bundt svafvelstickor och skulle till att rifva eld.
»Kan ske du vill futta på, Nils Petter?» sade
han, nästan ängslig, och ville ge mig både luntan
och tändsticksbundten.
»Nej, tack!»
Jag drog mig i stället tillbaka.
»Så futtar jag på själf då», sade han beslutsamt.
Och här dugde det inte häller att huttla. Äran
att ha lossat det första kanonskottet i socknen var
allt för lockande. Och se’n, om han inte sköt af ka-
nonen, hvad skulle då kröplingeborna säga om ho-
nom, de hade ju samlat sig både stora och små för
att höra på smällen. Och brudstassen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
