Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historian om hur Klockarns Pälle handterade fyrahanda eldvapen af August Bondeson - 4. Kanonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
151
imot kyrkan, påstod, att Kröplinge gamle klockstapel
gjorde tre eller fyra vickningar — hon kunde inte
säkert säga hur många — likasom när en dansar
melevett.
De närmare värkningarna voro inte mindre
storartade. Stolpen, som bar upp vedskjulet, knäcktes
som en frusen kålstjälk, och hyddan satte sig. Den
ärevördiga stenen med järnringen i small af jäms
efter marken och hoppade långt bort på backen.
Kanonen själf var i tusen skärfvor, och en skärfva hade
träffat klockaren. Och där låg han nu på knä med
näsan i backen och båda händerna för den
kroppsdel, som är högst på en pärson, som ligger på knä
med näsan i backen.
Detta var det fjärde och sista eldvapnet, som
Kröplinge klockare eller Klockarns Pälle handterade.
Nu svär han ve öfver allt, som smäller, och springer
undan, om de så bara bränna af en käringafutt (en
nypa löst krut).
Och sant är det, allt hvad jag sagt, ja, till och
med det där om kanonen, så storaktigt det än kan
låta, att där har skjutits med kanon hemma i
Kröplinge — men sant är det i alla fall, för det var jag,
som fick ta ut kanonskärfvan ur klockaren. Och är
det någon, som ändå inte vill tro mig, så vill jag
bara säga, att det var min första operation.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
