Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första barnhertighetsverk af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161
uträtta så mycket. Det var då jag slog mig på dock-
söm. Jag har suttit i trettio år här vid fönstret, på
den här stolen, sysselsatt med samma arbete, och här
hoppas jag med Guds hjelp få stanna, till dess de
bära mig till grafven.»
Hon talade lugnt och entonigt.
»Men något här väl ändå händt under dessa
trettio år som är värdt att minnas?» sade jag nästan
bedjande.
»Nej, Gud ske lof. Jag har haft tur. Jag har
fått behålla helsan. Den ena veckan har gått den
andra lik, och om det också varit knappt med arbete
ibland, har jag likväl sluppit svälta, Gud ske pris.»
»Ni måtte ha varit mycket, mycket olycklig», mum-
lade jag.
»Åh, nej, det skulle väl ha varit otacksamt», sva-
rade hon undergifvet. »Men nog fans det en tid när
jag undrade, hvad det ville säga att vara lycklig.»
Hon reste sig upp för att bättre kunna tillgodo-
göra sig dagern ifrån fönstret. Tårarne stego mig i
ögonen. Trettio år på samma plats, trettio års en-
samhet, ett helt lif utån ett ord af kärlek, utan sak-
nad af det förflutna, utan hopp för framtiden. Det
kändes som om jag isats till döds.
Ännu några styng och löjtnanten var färdig.
Hon lade in honom i ett paket tillika med de öfriga
dockorna, och tackade mig vänligt som gjort mig
möda att söka upp henne. Mekaniskt tog jag fram
Nornan, 1885. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
