- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
9

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storhandel. Modellstudie af Ernst Ahlgren, med teckning af C. Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fröken vilja vara så innerligt god att lägga dem hos
de andra två, så har jag lättare att hålla reda på dem.»

Hon tog upp paketerna och gjorde som han bad.
Han stod och tittade på, med en illmarig liten
ryckning i ögonvrån.

»Jag skall säga fröken att jag har en fästmö till.»

»Ah!» — Nu höll hon på att storskratta.

»Hm — joo. Och så vore det allt bäst, om jag
finge fyra frimärken med.»

Han räknade upp pengarne på bordet och hon
gick efter frimärkena. Under tiden gick han bort i
kakelugnsvrån och började ställa med sitt knyte.

Då hon åter kom fram till bordet, reste han sig
och höll knytet i handen.

»Och så får jag be fröken om en ting till. Vill
hon vara så god och sätta frimärkena på brefven»,
sade han ytterst höfligt, »det är nästan skam te’ å
begära, men jag kan inte sjelf, för — ja’ har snus i mun’».

Hon kastade hans pengar i kassan för att fä
tillfälle att vända sig om, så kom hon igen och klistrade
fast frimärkena. Om han inte snart ville gå, skulle
hon förgås af skratt.

»Men när han nu på det sättet går och har en
fästmö, som den andra inte skall veta om, så kan det
ju hända att hon i sin tur har en extra fästman, som
han inte vet af.»

Den långe tvärstannade med knytet och käppen
halfvägs lyfta mot axeln. Han såg på henne, slagen
af det nya i denna tanke. Så gled det ett knipslugt
och medgifvande leende öfver hans pergamentbruna
ansigte.

»Ja, det kan man aldrig veta», svarade han med
oförstäld beundran för det sjnnrika i hennes
anmärkning, »det kan man aldrig veta», — han sänkte rösten,
lade hufvudet på sned och log, — »för se fruntimmer
di ä så rasande immariga.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free