- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
13

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök hos doktor Westerlund. Af Lea. Med porträtt af dr Westerlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty värr — å ena sidan, lyckligtvis å andra,
behöfver man vanligen ej vänta länge pä ett tillfälle.
Förr eller senare inställer sig alltid någon åkomma
och med den en vän, som ifrigt upprepar sitt: »res
till Enköping!»

Och så reser man en vacker dag, i sällskap med
en hel del annat godt folk som också skall dit —
och som ser ut derefter: gula och torra som näfver
eller »slagfärdiga» och blossande som pioner,
försträf-vade och utlefvade, blodfattiga och fettrika, skrofulösa
och nervösa, hektiska eller inbillningssjuka, med ett
ord: en bedröflig samling.

Många ord yttras icke under vägen. Hvar och
en, som icke är så pass frisk att han kan undra öfver
sina medpassagerare, har nog med att undra öfver sig
sjelf. Hvad skall man få för en dom? Har man
verkligen den sjukdom man tror sig ha eller kanske
en helt annan? Skall man kunna räddas, sedan man
hittills utan framgång försökt så mycket, eller .. .

Signalpipan afbryter ens funderingar. Man har
under tysta tankar eller halfhögt samtal tillryggalagt
den 2\/2 timmars långa vägen mellan Stockholm och
Enköping.

Passagerare-patienterna skynda ijr kupéerna och
i en vid stationshusets baksida väntande omnibus, som
tar dem i sin temligen obeqväma famn så långt som
utrymmet medgifver och skakar om dem dugtigt.
Siden och vadmal mötas, plymer och hucklen »pussas»,
chagrin och smorläder bli intima; alla tala de sitt
tysta språk om lidandets stora jemlikhet.

För öfrigt talas här om möjligt ännu mindre än
i jernvägskupéerna, ju mera man närmar sig det på
samma gång fruktade och efterlängtade målet. Jag
kan knappast erinra mig mer än ett yttrande, som
jag kanske ej heller fäst mig vid, om det ej på
återvägen utbytts mot ett helt annat. Det afgafs af tyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free