- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
24

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brynen. Han gick fort för kylans skull, men han såg
sig omkring öfverallt och ibland nickade han litet, som
om han känt igen sig.

Det var sexton år sedan han gick den här vägen
sist. Stationen fans icke då, men annars var här
föga förändradt. Slätten var lika platt och enformig,
samma ändlösa duk med omvexlande gröna och gråa
rutor, bondgårdarne, som lågo strödda här och der
med ett par magra askar eller balsampopplar till skydd
mot solen, hade kanske mörknat litet i färgen, och
en eller annan var ommålad, men ingen saknades
och inga nya byggnader hade kommit till. Trakten
var fattig och utan resurser att utveckla; af den nya
tidens välsignelser hade det fallit ett och annat litet
stänk der nere kring stationen, men så långt som hit
upp hade de icke räckt. Askerumsbyn der uppe på
backen rundt omkring kyrkan skulle nog också vara
sig lik, och när han kom ner till sitt mål, den gamla
Lambertska handelsboden vid aftagsvägen, hans
fädernehem, skulle nog äfven der se likadant ut som
för sexton år sedan, fast der nu var tomt och öde

— både far och mor voro döda och borta.

Det gjorde honom ingen glädje att återse
hemtrakten. Förstås, den var ful och torftig, och inga
vänliga minnen mötte honom här, men det hade han
ej heller beräknat. Hvad var det folk pratade och
skref om fosterlandskänsla? Humbug — humbug
alltihop, precist som det der om blodsband. Han hade
sett en irländare der ute i London, som hvarje gång
han hörde Irland nämnas fick ögonen fulla af tårar
och måste sätta sig, så knäsvag blef han. Dumheter!
Sentimentalt pjåsk, lagom åt kvinnfolk och irländare.

Och ändå var det något sådant der, som
gras-serat med honom sjelf under den sista månaden.
När kommissarien Hagströms bref kom med
underrättelse om, att fadern, gamle handelsman Lambert,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free