Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem ur sin husbondes bibliotek. Medan far var
sysselsatt ute i boden — och det var mest hela dagame
— satt hon i sin vrå och vände bladen ljudlöst, och
ibland suckade hon djupt och lät boken falla i knät.
Och om far kom in, kastade hon romanen upp på
vägghyllan och ryckte till sig stickstrumpan, fast han
aldrig sagt henne ett ondt ord för att hon läste —
han frågade visst för litet efter henne för att bry sig
om hvad hon gjorde.
Men ibland, i synnerhet då sonen blef större,
kunde det komma en paroxysm af ömhet öfver henne.
Då lade hon ifrån sig böckerna och tog honom med
sig ut i trädgården, bakom magasinet eller annanstädes,
der ingen kunde se henne, och gaf sig till att kyssa
och smeka honom och betrakta honom med så
pas-sioneradt förälskade ögon, att han skämdes och måste
vända sig bort, och så kallade hon honom sin älskade
Andreas, sin enda glädje på jorden, och sade, att han
var så lik sin far, alldeles som när han var ung,
precist hans ögon och mun, och så grät hon som om
hon vore piskad. Ibland hände det, att någon ropade
henne^ från byggningen; då blef hon genast rädd igen,
smög sig bort som en missdåderska och hviskade till
honom, att han fick gå en annan väg in, så att ingen
skulle misstänka att de varit tillsammans. Det var
ju aldrig någon, som hindrade dem från det! Stackars
mor, hon hade så mycket inbillningar; det var väl
romanernas fel.
Allt detta tänkte mr Andrew Lambert på, medan
han satt på den gamla träsoffan och tankspridt
borrade ner klacken i den våta sanden. Och så gjorde
han den reflexionen: gud ske lof att jag inte ärft
hennes sinne.
Ty romanesk var han icke, hvad han än var.
Ett par besynnerliga anfall af sjuklig känslighet,
påminnande om modern, hade han visserfigen haft, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
