- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
34

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menskligheten!» Det var väl någon fras han snappat
upp. i moderns böcker. Nånå, han var bara en
pojk-vasker den tiden, och då skall man ju ha något att
svärma för, påstås det. På det unkna, mörka kontoret,
der han ständigt satt inspärrad med fadern, stod
honom ingenting annat till buds än sådana der tomma,
blodlösa drömmar. De hade minsann ej heller suttit
mycket fast, de dunstade bort som ett rus, så snart
han kom ut i det praktiska lifvet och hans rätta natur
vaknade. Och då hade det visat sig, att hvad han
mest afskytt, handel, ändå var det han var skapad
för, fastän icke en sådan handel som den fadern dref

— att stå innanför disken och väga upp sill och såpa
åt bönder som en annan dräng. Det var väl endast
det handlingskraftiga i honom, begäret efter att
kombinera, arbeta med hjernan, gripa fatt och kämpa med
svårigheter, som kommit honom att för en tid anse
hela sitt lif förspildt, om han ej fick bli läkare.

Det var läkaregrillerna, som lagt den stora klyftan
mellan honom och fadern. Ty förut hyste han,
Oaktadt de dagliga orättvisorna och kitsligheterna, intet
agg till honom, det kom först efter de häftiga
uppträdena, då Andreas legat på knä för fadern och tiggt
och bedt, så att han borde ha kunnat tigga hjertat
ur honom, om att få komma in till storskolan och
studera, och fått till svar, att det bara var högfärd
och ett begär att växa sin egen far öfver hufvudet,
och då det ej blef något slut på tårar och böner, hade
fadern klippt af alltsamman med den barska frågan:
»Och hvar skulle jag ta pengar ifrån att göda dig
med? Jag är en fattig karl och har inte råd hvarken
att betala för dig i staden eller löna bokhållare i ditt
ställe». Och då hade han svälj t tårarne och gått ut
till disken och silltunnan igen. Men det hade grott
i honom, det der som fadern hade sagt om sin
fattigdom. Han visste, att man i hela orten ansåg honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free