- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
43

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han fortsatte sin väg, gick in pä
länsmansbo-stället för att hemta sin kappsäck. Kommissarien var
ännu ej hemkommen, men de skulle väl få den äran
att se herr Lambert till middagen? Nej, herr
Lambert tackade, han hade ändrat plan och skulle resa
med nedgående tåget, som passerade om tjugu minuter.
Han tog fram ett visitkort och skref derpå:

»Jag har tagit med mig två släta guldringar.
Stryk dem på listan, som ligger kvar der uppe. Jag
har intet att uträtta på auktionen i morgon. Tack
för i dag. Vidare genom bref.»

Utanför fattighuset gjorde han halt ännu en gång.
Det var verkligen ett otäckt ruckel, lagom att tända
eld på. Der syntes ett gulblekt gubbansigte i fönstret

— slöa ögon, grått, stubbigt skägg och insjunken mun,
så att näsa och haka nästan knepo ihop som en
hummerklo; kanske det var Magnusson?

Tänk om man skulle bygga ett nytt hus åt de
der stackarne? Lägga ner hela arfvet i en ny
fattiggård — åt Magnusson och de andra uslingarne? Det
var ingen oäfven dé! Han behöfde inga svenska
pengar, inga Lambertpengar — han ville inte ha dem.
Om han så lätt kunde göra sig af med det andra
arfvet efter — —

Ja, han skulle tänka allvarsamt på saken och
skrifva till mr Hagström.

Tåget ringde och han fick sin ensamma kupé.
Bygden försvann allt mer och mer i den disiga
oktoberdagern. Först blef hela byn borta bakom en dunge,
sedan uppslukades kyrkan; endast tornspiran räckte
sig upp som en drunknandes arm. Det sista han såg
var fattigstugan, men så försvann äfven den. Han
tillslöt ögonen med trött min och började ånyo idisla de
ord, som ringt i hans öron hela den sista halftimmen:
»Fädernas missgerningar inpå barnen — allt intill
tredje och fjerde led —s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free