- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
51

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Figge kom hem. Af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ska du ha frukost?» sa’ han.

Så skrek han åt kyparen på franska och sen sa’
han åt mig på svenska: »Det är en egendomlighet
med den här vägen. I Tyskland talar man alltid
franska af gammal vana, och i Danmark tyska, och
när man så kommer till Sverige, så snacker man s’gu
dansk, och väl ankommen till Stockholm kommer man
i bästa fall ut med skånska, hva’? Har du inte lagt
märke till det?»

»Men Figge, hvarför i all verlden är du här, om
du har varit hemma?»

Jag var något till nyfiken!

»Jag hade ingenting der att göra», sa’ han. »Jag
har sett allting — utom Skanör. Tyckte inte det var
lönt att fara dit. For till Stockholm direkte och gick
upp till Mancke. Han låg och sof. Målar tableauer
så här stora — doggar för 50 kronor. Han blef flat,
när jag kom in till ’en. Han satte mig in i
förhållandena, mens jag satt och sydde i hop min skjorta, som
var uppsluppen i nacken. Så gick jag upp till Svante
Ulf — har det bra, med en massa folk i ett väntrum.
Tjock och fet och förlofvad. Embetsman och allting.
Bjöd på frukost och skälde på akademien. Sa’ att
alla professorer va brackor. Inte hvar och en för
sig, men så der en corps. Han är besk i munnen,
Svante. Jag tycker inte om det der sättet — inte
nobelt. Så var jag hos gubben X. — gubbe till
själen — och han menade att alla parisarne va brackor

— hvar och en för sig, inte en corps, ty han erkände
den franska konstens förtjenster, gud bevars — så jag
höll på att be’n både det ena och det andra. Och
jag ba’n verkligen resa dit, så skulle han få se på fan,
men då skratta han, tyckte jag var en skämtsam herre
och ville äta middag med mig — en ann dag. Han
får vänta. Jag var uppe på museet, o gudar, hvad der
fans mycket. . . tableauer, hm. Splitter nya saker från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free