- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
53

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Figge kom hem. Af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag. Undrar hvart den rest. Jag hade etsningar i
den, som jag tänkte göra Geschäft med. Och der fans
visst ingen nyckel. Hör du! Vi ska ha litet rhenvin,
det är stiligt, rhenvin . .. här i det heliga Köln. Man
vill flyga. Skål på dig!»

»Nå hvart far du nu, Figge?»

»Jag skall fara till Niirnberg. Säg stiliga
teckningar från Niirnberg uppe hos Svante. Albrekt Durers
stad, der bör man väl kunna göra något styft, hva’?
Jag gick på galet tåg och kom till Osnabriick i stället,
men det gör ingenting, jag kan ha råd att fara litet
vingligt, jag har hela lifvet på mig. Vet du, i Malmö
var jag och sökte Pelle, du mins. Han var inte der,
men en annan, som jag inte kände förut. Der blef
fest och jag var lindrigt onykter, när jag lemnade
fosterlandet. Puh, hvad jag åt på det dygnet jag var
hemma! Drack litet med. Det var det mesta jag
gjorde och det var i stil allt i hop. Så mycket har
jag inte festat, sen jag var hemma förra gången. Men
lifvadt var det — jag höll visst tal. Och när vi for
på tåget, var det vackert — björkdungar och insjöar
i natten. Jag tyckte det var mitt allt i hop, de röda
stugorna och fåren, som tittade efter tåget, och
sumpen nere i sjön, der man lade ut ref. Så tycker man
aldrig här ute. Men på dagen var det skarpt och
oförmedladt och inte fint i tonen.»

Nu ringde mitt tåg. Jag hann nätt och jemt
rafsa i hop mina saker. »Adjö, hederlige Figge, du
dyker väl upp, när man ingenting anar.»

»Ja vars», skrattade han, »mig är du aldrig säker
för. Hör du, hvart tar du vägen? Det var sant, jag
är visst skyldig dig litet schaber. Här har du!»

Jag fick inte tid att undra hvar han fått pengar
ifrån. Der stod han på perrongen bland folket, bland
högljudda tyska damer, strama militärer och
kommenderande menniskor i uniform, stod i sin blåa väst och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free