Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klara kyrka i ny skrud. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kommer en Klarabo från tre årtionden
sedan nu dit, så känner han ej igen sig. Det är som
hade han kommit in i en främmande stad. Der sjön
förr bredde sitt sumpiga vatten, står nu
centralstationen och der gå Kungsgatan och Vasagatan fram.
Knappast ett spår af det gamla — förutom
Spor-rongska gården, som delvis ännu väntar på sin
hädan-färd. Och den pregel, som förr låg öfver hela
stadsdelen, är helt och hållet borta.
För det nya eleganta Klara med dess breda,
luftiga gator och dess rikt ornerade
femvåningsbygg-nader var det gamla tornet, som tittade upp öfver
taken, alldeles för simpelt. Och så skaffade man sig
det nya tornet, som syns ej blott från Mälaren och
yttre segelleden utan äfven litet hvarstädes ifrån inom
staden, från Söder liksom från Kungsträdgården och
Humlegården.
Men för det gamla slägtet var det gamla Klara
kärt. Det drog tanken långt tillbaka i tiden. När en
gråhårsgubbe kom ned till den stilla kyrkogården och
• satte sig der på en bänk under lindarna — der är
skuggrikt och svalt — då tänkte han på, hur han som
pojke sprang och lekte här mellan grafstenarne
nedanför det gamla tornet. Då var kyrkogården ej så
snyggt och putsadt hållen som nu, men en hög mur
gärdade omkring den. Midt framför tornet låg då som
nu skolbyggnaden. Der har gubben pluggat latin och
fått smörj enligt dåtidens lärometod. Der har han
varit kamrat och jemnårig med Axel Emanuel
Holmberg och Sturzen-Becker, Karl August Hagberg,
Fredrik Deland, August Blanche och andra, som blefvo
ryktbare eller hvardagsmenniskor ute i lifvet, men som
han minnes, der han sitter i tankarpå länge sedan
förgångna tider.
Visst saknar han sitt gamla torn. Det liksom
han sjelf hör till en förgången tid. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
