- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
75

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita rosen. En bild från Finland af Daniel Sten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Åh ja men vi ha ju klockor, stora som skåp i
stugan och i främmandrummen.»

»Klockor som inte gå, ja! Klockor! Hvad skulle
du göra med klocka. Ny modiga funder, som inte äro
bra för andra än dumt folk.»

De främmande frågade hur man på Aho gård
kunde följa med tiden. Iso Juha såg föraktligt ned
på den som frågat.

»När solen skiner, så vet man hvad klockan är,
om man har något förstånd.»

»Men när det är mulet.»

»Så vet man det ändå. Jag vet att jag vaknar
kl. ½5. När jag rökt 5 pipor är kl. 8. När jag ringer
till middag är den 12. När jag stiger upp från
middagssömnen är den 2. Nå, förstår ni?»

»Far, jag vill så gerna till hufvudstaden med
fröknarna!»

»Tyst... vill du hålla munnen när folk talar.
Hvarifrån vill du ta pengar till att resa?»

»Far, sälj Pikkala! Säg, kan man fara till kungens
stad med de pengar som fås för gården, och kan
man för dem köpa kläder, sådana granna kläder, och
bli vacker?»

De främmande skrattade. »Du är vacker ändä,
Miina, och behöfver bara resa till kungens stad för
att inse att här är roligare...»

Och så berättade de främmande hur ond verlden
var. Det var en ledsam beskrifning, som Miina alls
icke ville höra på. Också afbröt hon samtalet helt
tvärt, sprang upp och bad de främmande komma ut
och se på hennes verld.

Hon hoppade framåt i sin långa kjol, hvars
framvåder voro så väl tillmätta att hon jemt snafvade i
dem, sprang öfver gräset på gården, vek af vid
uthusen och skyndade till en liten hage, öfver hvilkens
inhägnad hon tog ett enda skutt, öfver till andra sidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free