Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita rosen. En bild från Finland af Daniel Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här betade nägra kor i allsköns maklighet. Bakom
snåren fann hon en hvit ungko med skälla om halsen.
»Kom, Ruuso», ropade hon, »kom min vackra hvita
ros, så få vi visa de främmande våra konster, kom,
vännen min, kom, silfverblomma, kom, kom!»
Den hvita flaxade med öronen och sprang emot
henne som en hund. Miina tog fatt i sin långa kjol,
draperade den i en fart som hon bäst kunde till
byxor, och inom ett ögonblick var hon på djurets
rygg. »Rosen» satte svansen i vädret, hufvudet svängde
upp och ned och så bar det af i en oregelbunden
galopp, som skulle kastat den skickligaste ryttare ur
sadeln. Men Miina hade vana, hon. Hon ref i
förbifarten en lång ruska från en hög afhuggna
trädgrenar, piskade på sin hvita »springare» och satte så
med force öfver den lilla stättan, som ledde till vägen.
»Rosen» tog ett skutt och knäppte öfver, så bakbenen
stodo som spända bågar, medan svansen pekade
lodrätt i luften. Framåt gick det, öfver stock och sten,
tufvor, diken, gropar och små bergklintar. Jorden yrde
om klöfvarne på den hvita, små buskar och
grästorfvor knäcktes af och krossades, Miinas gyllne flätor
svallade upplösta i vild rikedom henne öfver ryggen,
medan hon med ruskan som piska energiskt
bearbetade den hvita i flanken, på ryggen, eller ryckte henne
i öronen, allt efter som det föll sig.
Vid en utförsbacke försvann ryttarinnan ur
sigte men dök efter en kvarts timmes tid upp igen,
denna gång vid gården, och med den flåsande,
skummande, af svett drypande »Rosen» vid handen. Skällan
var utan kläpp och tungan hängde ur munnen på
det nu utmattade djuret. Men Miinas flätor voro i
ordning, kjolen klaffsade henne om benen som alltid,
och endast en liten skärhet på kinden gjorde hennes
ansigtes hvithet ännu mer i ögonen fallande än förr.
Hon förde »Rosen» till den inhägnad, der korna mjöl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
