- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
117

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valse des roses. Af Gustaf Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad det hade gätt fort. Fort!. . . Låt mig se —:
det är snart tre är sedan — men det är ju ingen tid,
Han hade icke kunnat säga henne något ännu, han
hade velat vänta ännu någon tid. Tills han hunnit
göra något. Han ville först ha gjort sig bemärkt.
Skrifvit något. En roman, en pjes, en — hvad som
helst. Han kände att han kunde det. Men han hade
inte hunnit. Men när han hunnit, och icke längre
var bara den okände redaktören, då skulle han gätt
till henne och sagt...

Men nu; bokstäfverna dansade på den lilla
papperslappen. Han skulle sjelf trycka de der två namnen
i sin tidning — hennes och prestens!

Prestens!!

Han kramade papperet i handen och slungade
det ut till faktorn på tryckeriet.

Hvarför hade hon inte väntat? Hon visste att
han älskade henne. Han hade aldrig sagt henne det.
Nej, men hon måste ha sett det. På tre år måste
hon ha sett det. Han hade icke fjeskat för henne,
som andra. Han hade inte ens låtit presentera sig i
familjen; nej, men han hade talat vid henne på ett
par baler. Och så, när han mött henne på gatan
hade han sett på henne så ömt, så trohjertadt. Var
icke sådan hyllning god nog.

Väl hade han svurit många gånger, att han skulle
fara ut till hennes hem strax utanför staden. Han
kände fadren. Han skulle prata sjömanshistorier med
den gamla kaptenen och röka långpipa. Och så skulle
han tala med henne. Visa sitt hjertas rika skatter.
Det hade han svurit många gånger. Men han kom
sällan längre än till krogen vid torget, och aldrig
längre än till en promenad landsvägen fram förbi
gården der hon bodde. Jo, en gång! Men då var
hon inte hemma. Så tyckte han att han icke kunde
komma en gång till!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free