Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valse des roses. Af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dansande der uppe. Han kunde icke hejda dem.
De foro långt, långt tillbaka, till skoltiden, till lifvet i
Stockholm, till den der balaftonen för trenne år sedan.
Han mindes,, han såg hennes ögon. Och så tänkte han
på denna tid som gått. Han hade ingenting gjort,
ingenting, för att vinna henne. Hvarför, min Gud,
hvarför? Ack, han trodde inte. Ingen kunde älska honom,
nej, nej, ingen. Han var en svag, en viljevek
stackare, ett vax för elden, ett rö som böjde sig för alla
vindar. Han hade inte en bit stål i sig. Nej inte
en atom! Han var en stackare, en stackare, men
. han var olycklig. Hvarför kunde ingen hålla af honom?
Ingen. Icke hans mor ens. O, mor, mor, om du vore
här, om du hölle af mig .. .
Han grät, grät hejdlöst, lutad mot dörrposten,
grät som när han trött och svag tvangs att läsa der
hemma i lerhuset vid torfmossen, fast han ville ut i
solen eller ligga med hufvudet i modrens knä och
smekas. Det var ingen som såg honom, ty det var
mörka vinternatten.
Men der uppe hade man öppnat fönster, och ut
strömmade tonerna af valse des roses, toner som
sjöngo om lifsglädje och kärlekslycka och jublande,
ungdomsfriska känslor, om rosendoft och »dägeliga
blader». Toner mjuka — veka, sprittande —
hoppande, vaggande — lekande, vaggande — smekande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
