Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pingstidyll. Skizz af Oscar Levertin. Med teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla pojkarne i armarne för att hindra dem att springa
af, innan landgången kom ut. Frun gjorde i sin lilla
sparfhjerna en förvirrad mängd kalkyler öfver alla
effekterna, och jungfrurna nickade förtroligt åt
trädgårdsmästaren, som stod och välkomnade herrskapet på
bryggan bredvid flaggan, å hvars färger vårregnen gjort
synbart afbräck. Så ett, tu, tre — och saker och
personer voro om hvarandra stufvade ner på
bryggan, och sakta gled ångbåten vidare utför den stilla
fjärden.
Men grosshandlaren slog trots alla protester armen
kring sin lilla hustrus lif, och af bar det i en vild
kapplöpning uppför terrasserna, förbi de friska
gräsmattorna, fram till byggnaden. Och med ett för den
högtidliga akten afpassadt allvar steg man in i salen
och kände denna egendomligt instängda, litet kyliga
luftr som bildar atmosferen i rum, hvilka länge stått
obebodda, strömma emot sig. Och nu blef det ett
tittande och ett spejande i vinklar och vrår, på möbler
och bohag, om allt fans på sina gamla, rätta, trefliga
platser...
Jo bevars! Den kupiga byrån stod der som
vanligt, satt och stinn lik en däst prost, och pöste
med messingsbeslagen som berlocker på sin tjocka
mage, medan moraklockan, som samma sockens illa
aflönade klockare, försagd kröp in i ett hörn, lång,
smal. På de ljusmålade väggarne hängde som alltid
de gamla, kuriösa bataljmålningarna, hvilka med sitt
hopvecklade vimmel af hästar och soldater i pojkarnes
ögon voro sådana ypperliga illustrationer till Odhners
historia. Och blickade man in i kabinettet bredvid,
såg det ut, som man nyss lemnat det, så ordentligt
ordnade stodo derinne de gamla empiremöblerna, den
ofantliga soffan med sin stela karm, prydd med långa
antikiserande ornamentlister, och de obekväma stolarne,
som med sina höga, smala ben liknande traor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
