- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1886. Trettonde årgången /
172

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nu går den lilla hästen. Ett par sängkammarscener af Theodor Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinte* gär det an att väcka Aneta så här dags på
kvällen. Men jag skall flytta ut mina kläder, i fall du
vill vara ensam.»

»Jaså. Hvad skall det tjena till? Du skall
naturligtvis sitta uppe och hänga näsan öfver boken ännu ett
par timmar. Nej, detta står jag inte ut med.»

»Kära du, jag skall lägga mig ögonblickligen.»

»Ja, och så låta ljuset brinna ett par timmar.»

Herrn går in i sängkammaren, förrättar af kläd
-ningsprocessen på en half minut och ligger, när frun
kommer in. Just som hon kommer, gör han
anstalter att släcka ljuset. Då tinar hennes hjertas is,
och hön kommer fram till honom, klappar honom på
kinden och säger:

»Du är inte elak, inte.»

Antingen denna scen repeteras eller det djupaste,
mest spänningsfria lugn råder på aftonen —
nattkonversation blir det alltid, och godnatt vexlas väl
tio gånger. Så kommer sömnen ändtligen och lägger
sig tungt öfver de unga menniskorna, och så kommer
morgonen med den kroniska sömnsjukan. Herrns
repeterur ligger till höger om honom på
nattduks-bordet, fruns dyrbara, antika familj erofva står på
toaletten, så att hon skall kunna se hvad klockan är.
Men både herrn och frun finna det så tröttsamt, ja
nästan hemskt, att lyfta på ögonlocket för att lära
känna, huru långt den obevekliga tiden skridit, och
öfvertygelsen om, att de skulle bli yrvakna, i fall de
lyfte hufvudet för ett så allvarsamt ändamål, fängslar
dem i halfslumrens mjuka armar.

Huru mycket behagligare är det då icke att tala
än att se! Man kan ju låtsas, att man talar i sömnen,
ja, man kan ju inbilla sig sjelf, att man gör det,
Oaktadt man hör allt, som försiggår. Så ha de tagit sina
tidstecken genom örat.

Utroparne börja sitt dagsarbete klockan sex. Dä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1886/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free