Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nu går den lilla hästen. Ett par sängkammarscener af Theodor Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
longen, lutande sitt hufvud mot bordet. Då öppnades
dörren till barnkammaren. Frun kom in blek och
af-tärd men med ett stilla leende.
Han vände sig om och betraktade henne frågande
och ängsligt.
»Han sofver», hviskade hon.
»Död?»
»Nej.»
»Icke? Bättre?»
»Ja, lugnare.»
Ofrivilligt sträckte de armarne mot hvarandra, och
de hvilade så sällt i hvarandras famn en stund — en
obeskriflig stund.
På aftonen kom läkaren och förkarade, att faran
var öfver.
Der nere var stor jemmer och brådska. Barnets
dopdrägt, blå med hvita spetsar, blef tvättad och i
hast struken, och så blef det svept.
Der var icke plats för begrafningsgäster. De
kunde icke be en prest, några capucinerbröder och
den obetydligaste confraternitå dit in i
källarelokalen. Grönsakshandlaren hade en bror, som bodde
nära Piazza delle therme. Han gick dit på
eftermiddagen och bad att få ställa liket der och bjuda
gästerna dit följande dag, eftersom det var närmare
Campo santo. De kunde få sätta liket i en nybyggnad
på gården, och gästerna skulle få samlas hos brodern.
Den aftonen somnade den unga frun så sött.
Han låg bredvid henne och kände det som efter en
årslång skilsmessa.^ Hon sof. och andedragen voro
korta men icke feberaktiga. Så somnade äfven han.
Serafen gjorde sin vanliga färd, tidningsutroparen
sjöng sin ödsliga kadans, men omedelbart derefter kom
den lilla hästen. Det granna messingstornet var
borttaget, men de röda tofsarne dinglade på de ofantliga
bogträna, grönsakshandlaren tvättade den lilla hästens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
