Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet prat om åttifemman. Med silhuetter af E. Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstens stora armé? Nej, vi tänka och skrifva
icke så, vi nyttja hvarken de franska öfverdrifterna eller
den vackra grundtanke, som alstrat dem. Inom konst
finnes hos oss lika litet som inom literatur denna
kåranda, denna känsla af kamratskap, af gemensamhet.
Den finnes inom smärre kretsar. Och derför blir det
lätt partiåsigter, kotterianda. —
Medan folket här hemma gick och gäspade pa
konstföreningen, gingo konstnärerna ute i verlden och
förargade sig. Och bäst det var började de af alla
krafter att blåsa luft i det svenska konstlifvets slappa
segel.
Det hade länge dragit i hop till oväder, nu bröt
det löst — icke så sansadt som Önskligt varit, men
lifvande och rensande och uppfriskande.
Historien är känd. Huru ett åttiotal konstnärer,
äldre och yngre — från 72 år till några och tjugu —
lemnade sin inlaga till akademiens styrelse. De
begärde en komité, begärde reformer. Huru man
svarade dem, att de vänd t sig till orätt myndighet. Huru
ett kotteri parisare samtidigt, men efter ett långt
tidigare fattadt beslut, anordnade en egen utställning i
Stockholm på våren, och huru många af de åttio
förklarade sig ej vilja ha något med akademien att skaffa,
förr än deras skrifvelse visade någon påföljd. Huru
akademien firade sin hundrafemtioårsfest. Huru
opponenterna öppnade sin utställning hos Blanch.
Och sedan allt det egendomliga, som hade
samband med statsinköpet, huru museet öppnade sina
portar vidt för akademiens taflor af större och
mindre omfång och värde, hur folk hånlog och huru ord
ljungade, huru ett par opponenter också kommo in på
museum, så att stormen stillades för tillfället, ehuru
det nog fins de som ännu mumla.
Lif och rörelse emellertid — ej ett spår af den
vanliga dåsigheten. Ovanligt många konstnärer hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
