Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet prat om åttifemman. Med silhuetter af E. Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den stora klockan» inledde de tyska komedierna
— och kritiken ringde nog litet i den för stycket,
liksom man i stycket ringer för de reklambehöfvande.
Då Nornan lägges i pressen är säsongen knappt
börjad. Hvad den kommer att medföra — ja, »det
vet ingen». Utom att vi få till julklapp en ny teater,
byggd i hemlighet, och som säges ämna befordra till
hädanfärd den moderna operetten, född under tredje
kejsardömet.
Den 23 september var en mörk fläck i Stockholms
historia, en slump som åstadkom en olycka, hvilken
varit nära att hända många gånger förut och som väl
skall lära oss något.
Brokigt lif hvart man vänder sig, nya bilder i
oafbruten följd i åttiofemmans tittskåp. Mörker och
ljus, tvifvel, hopp och hopplöshet, aftonskymning och
morgonrodnad.
Och olika typer. Folk, som talar väl om sig sjelf
och folk som talar illa om andra, folk som tänker i
stället för att tala och folk, som endast talar.
Folk, beredande sig till ett kall och orubbligt
troende derpå, folk, som väntar derför att jordmånen ej
är lämplig ännu, folk, som äter och dricker och mår
väl, folk, som skränar sig fram dit vinden blåser, folk,
som tänker på befallning, folk, som suger sig fast, der
något fins att få, folk, som skall fram i trots af allt —
vemodige svärmare och frånvarande dylika, Storordigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
