- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
6

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Der var brådska och lif öfverallt. Granna bodar,
torget utlagdt och rymligare och der borta i fonden
det ståtliga nybygda elementarläroverket.

När hon såg det, kände hon en stickande smärta.
Det såg annorlunda ut på hennes tid. Hon visste
hvem som der slitit ut sina krafter, brutits och
ändtligen stupat. Nu såg allt så ungt och lifskraftigt ut

— det var som om allt det gamla varit bortblåst,
spårlöst försvunnet. »Är det verkligen så», tänkte
hon med bitterhet, »är det så, att ett menniskolif med
all sin myckna sträfvan, kamp och möda, slutligen
efter en kort tid är liksom bortsopadt från jorden.
Har allt hvad man gör ingenting bestående i sig? Det
är hopplöst, gränslöst hopplöst.»

Hon gick fram på trottoaren, men Oaktadt det
var torgdag och mycket menniskor ute, såg hon icke
ett enda bekant ansigte. Så gick hon in i en bod för
att köpa ett glas till buketten, som hon hade med-sig.

»Det har blifvit sig mycket olikt här i staden på
några år», sade hon till handelsmannen som
betje-nade henne och hvars samtal med en yrkesbröder
utanför disken hon just af b rutit.

»Jo något. Det är rulljans i affärerna nu för tiden.»

»Och nytt läroverkshus ha ni fått.»

»Ja, skulle tro det, och nya lärare. Det är unga,
friska krafter öfver allt sedan jernvägen kom. Förr
ville ingen söka hit, men nu har det gamla fått maka
åt sig på alla håll.»

»Och det har visat sig vara till det bättre», sade
hon medan hon tog upp sin portmonä.

»Jo, det vill jag lofva», sade vännen utanför
disken. »Jag kände de gamla krutgubbarne jag, di
var minsann inte för go’a att ta’s med. Nu går det
mera gladt och liberalt till. Man är som goda
kamrater allihop, och pojkbytingarne lära sig mer för det
att di ha mindre ledsamt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free