- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
9

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tack», sade hon. »Vill ni skaffa mig litet vatten
i det här glaset?»

»Ah, hjertandes — det skulle då väl aldrig kunna
vara — —»

»Bry er inte om att gissa», sade hon, »var bara
så god och skaffa mig vattnet.»

Fru Castrén? Nej, namnet var alldeles obekant.
Det hade jagat en tanke genom hennes hjerna, som
hon genast med afsky förkväfde. Nej, hon kände
honom; om ingen annan skattade honom, så gjorde
hon det. Kanske någon läijunge, kanske vaktmästare
vid läroverket. Hon måste veta det.

En timme senare var hon vid det lilla grå huset.
Dödgräfvaren hade sagt sant — der doftade af
hem-bakadt bröd öfver hela gatan. Men der kom någon emot
henne på trottoaren, en herre, som stannade häftigt.

»Ser jag rätt, är det inte fru Lind — åh, mjuka
tjenare. Hur står det till? Alldeles sig lik. Vi få
väl det nöjet att se fru Lind hos oss. Hur länge
blir vistelsen? Mina skulle bli så glad. Jag vet inte
hur det står till med middagsmålet just på lördagen,
men i morgon. Jag beklagar att jag måste på ett
sammanträde för ögonblicket. Mina skall bli så
innerligt glad, hjertligt välkommen. Alldeles sig lik. Ett
angenämt sammanträffande. Skulle tro att staden
förändrat sig till det bättre, allt gammalt dam bortsopadt
utan barmhertighet. Lif och lust öfver allt. Förargligt
med sammanträdet, eljest skulle jag bedt att få
förevisa nya läroverksliuset. Mjuka tjenare, mjuka tjenare!»

Så artificielt och kyligt det kändes alltsammans!

Hon fick en olust att gå in genom den lilla gröna
grinden. Hon kände sig harmsen på den som stulit
hennes rättighet att ensam vara trogen mot en graf.
Men der såg så tyst ut der inne, gatans sorl plågade
henne och det återstod ännu två timmar till tågets
afgång. — Hon lyfte på klinkan och gick in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free