- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
10

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så väl sopade gångarne voro på den lilla gården,
som var kantad med en aflofvad syrenhäck, och som
hade en berså med en grön, rund bänk i ena hörnet.
Ett enda trappsteg ledde upp på förstuguqvisten, der
en försäljningsgumma stod och lade tillrätta servietten
öfver korgen med kringlor, som hon stält framför sig
på sätet. Det var små snipiga glasrutor, liknande
smörbakelser, i dörrarne, som ledde in till förstugan.
Der inne var golfvet bländande hvitskuradt, med en
liten rand af krusad perlsand kring panelen. En
trasmatta ledde till köket och en linnematta med gula
kanter till dörren rätt fram. En nyckel satt i till ett
kontor, der Helena genom springan kunde se de
pressade papperskanterna kring hyllorna. Ungssopan stod
i ett ämbar vatten i vrån invid köksdörren. Hon
knackade på der.

»Bor fru Castrén här?»

»Ja, det gör hon visst det.»

»Kan man få tala med henne?»

»Det kan nog låta sig göra, tänker jag.»

Det var en stor rödbrusig landspiga som svarade.

»Frun, här är en fru som —m

Fru Castrén kom ut från skafferiet. Hon hade
hvitt förkläde på sig och en hvit näsduk öfver håret,
knuten i nacken. Klädningsärmarne voro uppvikta och
hon höll ett tomt porslinsfat i handen. Hon hade
ett mycket trivialt och hyggligt utseende. Helena
kände sig besviken.

Fru Castrén kom fram till henne och betraktade
henne genom glasögonen. Helena märkte, när hon
tog och vek upp förklädessnibben, att hennes ringar
voro smala som messingstrådar. Hon observerade så
noga, derföre att hon var generad. Hon började
vilja undvika hufvudsaken.

»Ack, förlåt», sade fru Castrén, »jag ser så tråkig
ut. Lördagarne äro lite besvärliga för det myckna landt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free