- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
11

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folkets skull. Vi börja ändå klockan tre på morgonen,
men vi få lof att baka ut två degar. Var så god
och stig in den andra vägen, jag kommer genast.»

Helena gick öfver linnemattan fram till det andra
rummet. Det var oläst och hon steg in. Solen låg
på, dess sken och de betsade björkmöblerna gåfvo
rummet ett gult skimmer. Små hvita broderade dukar
här och der, nyckeln i chiffonierklaffen, en
blank-polerad spottlåda framför kakelugnen, en gungstol,
hårdt stoppade kuddar i soffhörnen, minst af allt
beräknade att öka bekvämligheten, små oting till pallar,
blommor i fönstren framför de hvita jalousierna. —
Men nu kom fru Castrén.

»Förlåt, fru Castrén, att jag besvärar er, när ni
har brådtom, men jag skall resa med tåget, och jag
hade ingen annan tid», sade Helena.

»Ni önskar köpa kringlor. Hvad jag är ledsen
att de äro så nära slut. Det har varit en sådan
åt-gång i dag.»

»Nej, det är icke kringlor», sade Helena, i det
hon skarpt betraktade det obekanta, främmande
an-sigtet midt emot henne. »Jag kom resande hit på
morgonen för att besöka kyrkogården efter femton
års frånvaro, jag öfverraskades af att finna min mans
graf — —»

»Ah, Herre min Gud, är det ni», ropade fru
Castrén, i det hon slet af sig glasögonen. »Skulle
jag få se er än en gång. Ah, Gud — sitt ner. Sitt
ner, för all del. Hvad önskar ni. Kan jag göra
någonting åt er. Ah, Gud välsigne er — är det
verkligen ni. Sitt ner då, för all del.»

Hennes rörelse var så synbar, att tårar, utan att
hon visste det, stego upp i Helenas ögon. Hon var
sensibel just i detta ögonblick, och när hon såg de
darrande läpparne, den häftiga öfverraskningen hos denna
obekanta qvinna, blef hon både gripen och förvånad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free