- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
12

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter femton år. Skizz af Amanda Kerfstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men jag kan inte minnas att jag någonsin sett
er», sade hon.

»Nej, det kan nog hända det, det är så länge
se’n och bara en gång. Men det gör ingenting —
det gör alldeles ingenting. Ah, herre Gud!»

»Men ni mins det, ni», sade Helena och
klappade henne på knäet.

»Jag — åh var det möjligt annat, skulle jag
kunna glömma det? Nej, aldrig, intet förrän jag drar
mitt sista andedrag.»

»Men hvad var det då?»

Fru Castrén sträckte upp armen och tog ned en
liten fotografi från väggen. Hon dammade af den
med förklädet, fastän der inte fans något dam.
Måhända ville hon vinna ett ögonblicks tid för
röstens skull. — Det var porträttet af ett barn, en liten
gosse.

»Ser ni, han var sjuklig allt ifrån födelsen», sade
hon. »Han kunde inte leka, och han blef liksom
skygg för andra barn. Men det var så att
borgmästarns skulle ha barnkalas, och jag är från samma
socken som borgmästarinnan. Hon ville nu
nödvändigt att jag skulle komma och se till med maten och
serveringen. ’Låt lille Axel komma med’, sade hon,
’han kan ju sitta och se på de andra, det kan ju
roa honom.’ Ack, hvad han stretade emot, men jag
gaf inte med mig, fastän det gjorde mig ondt om
honom. Han satt på en liten stol i ett hörn och
såg på hur de friade på narri. Hvad det sved i mig
att se honom sitta der så ensam bakom de andra.
Innan vi gingo hemifrån tyckte jag att han var så
fin, men nu såg jag att kragen var litet för bred och
byxorna litet för långa, han var icke riktigt lik de
andra. Jag förstod det inte der hemma, jag hade gjort
allt hvad jag kunnat, men det hade inte lyckats. Jag
visste att han märkte det, för han märkte allting, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free