- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
19

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur det var, så kommo vi i samspråk med dessa
vänliga och stillsamma menniskor. Medan värden
vispade till en ansenlig omelette — det var hans
styrka att laga omeletter — och kastade ett ord till
oss då och då från spiseln, der han stod i sin hvita
kökskostym, berättade de båda gummorna för oss ett
och annat om huru de hade det.

Parisiskan hade gift sig tidigt, lefde i sitt lilla
kök, satt på sin plats från morgon till kväll, ibland
utanför på trottoaren,* då det ej var allt för varmt
der ute. Utom sitt kvarter kom hon sällan, det var
minsann tillräckligt att göra att passa på affären, och
biträden hade de inga och behöfde inga heller.

Men sitt kvarter, det kände hon till. Gumman
visste allt, hon liksom de andra damerna i den lilla
småstaden i den stora staden.

Gubben plirade på henne från spiseln och kastade
fram ett förargligt ord just om hennes lilla svaghet.
Men han fick genast svar på tal, så han dök ned till
sin omelettepanna och fräste i kapp med den. Och
småskrattade gjorde hela kvartetten, och gumman
dunkade gubben vänskapligt i ryggen — så litet var
af-ståndet från disken till spiseln.

Artisterna skränade och skreko på sitt håll. Det
var stor ordstrid, så man kunde vänta att de skulle
flyga hvarandra i strupen. Det gälde en ömtålig
konstfråga som öfvergått till en nationalitetsfråga.
Amerikanen sökte mäkla fred, men den ene spanioren
stod och gallskrek med ilskna blickar och otämda
armrörelser, och hela hans lilla muskulösa gestalt skalf
af vrede. Japanesen satt lugn och lät dem hållas.

Men gubben från landet pekade med tummen
ditåt och skrattade med hela sin stora mun. »Muntra
gossar, hä?»

Gumman från landet vände sig till mig och
frågade, om det var långt till Luxembourgträdgården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free