- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
29

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mönstrande blickar som af »gomo». En instinktlik
känsla sade henne, att han ville revolution.

Och det ville han. Med oomkullrunkeliga skäl
visade han, huru irrationelt fäbodsvstemet är.

I början följde »gomo» med, och hela hennes
inre uppreste sig emot, hvad han sade. Men
motståndet och den deraf följande smärtan upplöste sig
så småningom i minnen, minnen från den tid, då hon
sjelf var »butaus»6.

Och hon hörde inte längre hvad föreläsaren
sade. —

Fjorton dagar före midsommar motades boskapen
till »buan» 7. Och solen sken och de ljuslöfvade
björkarna stodo så friska och fagra. Och lifvet låg som
en ljusgrön äng framför henne, der hon satt på
hästryggen och klöfjade matsäcken till »buan».

Och hvad lifvet der var friskt! Glest bygd var
åsstugan, men Ingrid var inte frusen af sig, och tittade
vargens ögon .såsom klara eldkol någon gång in
genom fönstret, så läste hon blott sitt »fader vår», och
han skyndade till fjells, till lappen, hvars egentliga
sällskap han numera är. Och för »vetterfolket» 8 var
hon inte rädd. Ty alla hennes »kräk»9 hade hvar
sitt kors tjäradt på länden.

Sjön låg så drömmande nedanför. Der fiskade
hon, när hon hade någon stund ledig från arbetet
med mjölken. Och på kvällarne ljfcdo vallurarne från
alla kanter, men ingen kunde blåsa så vackra låtar
som Ingrid, sades det.

Midsommaraftonen, då pojkarne i byn gingo
»Jens-mäss-käran» 10, dansade de på hennes buvall.
Och när Edfast, den hurtigaste af dem alle samman,
svängde om med henne i polskan, då tyckte hon, att
hon inte ville lefva längre, så lycklig var h#n. Och
han såg på henne så godt och varmt.....

Till »buhelgen»11 bjöd hon honom. Och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free