Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En grobian. Skizz af Ernst Ahlgren. Med teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorn är så punktlig och regelbunden i sina
vanor, att han blifvit till ett ordspråk. Klockan nio
tar han sin morgonpromenad; alltid samma väg, ut
förbi Östra tull och in igen. Klockan fem går han
till sin syster, som är enka samt vida berömd för sitt
goda kaffe. Han stannar alltid en timme, hvarken mer
eller mindre. Om aftonen är han merendels bortbjuden
för att taga sin lilla vira. Han är en famos viraspelare.
Vid Storgatan ligger ett gammalt hus med en
liten treflig butik, der det alltid är fullt upp med folk.
Der är ett prat och ett stim der inne, ty man är gamla
bekanta: kunder och principal, bodbetjeningen och de
unga flickor, som komma för att köpa en virknål samt
prata bort en stund med husets döttrar. Det är en
hemtreflig butik, som tycks dra alla menniskor till sig.
Der brukar man alltid när klockan är fem se ut
på gatan och säga »nu gick lektorn». Det betyder:
nu är det tid att dricka kaffe. Och en efter en af
bodpersonalen smyger sig ut att bli serverad af den
lilla rultiga gumman der inne vid kaffebordet. Är det
mycket brådt om, så att hon får vänta med
serveringen, kan det hända att hon sjelf tittar ut i boden och
med en grannlaga hostning säger: »hör -— har ingen
af er sett lektorn gå förbi?»
Det har blifvit en kvickhet i hela staden att säga
»nu gick lektorn», i stället för »nu är det serveradt».
Lektorn har en stor förmögenhet, och det är länge
sedan han tjenstgjorde i någon skola. Pojkarne kallade
honom omvexlande väduren, gorillan och busen.
Nu lefver han af sina räntor och lägger upp
pengar för hvartenda år. »Ingen behöfver bespetsa sig
på det», säger han, »skolan skall ha alltihop.»
Hans bibliotek är någonting utomordentligt;
bokhandlaren har ingen sådan kund i hela staden som
han. I sin ungdom har han skrifvit vers samt till och
med* en gång fått uppmuntran af svenska akademien;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
