- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
38

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja der ha vi det! Det var ändå tants mening
att öfverskyla, om tant skulle framföra hans ord. Och
tant är inte så riktigt säker på att han skulle säga
mig detsamma alldeles rakt ut i ansigtet. Det visar att
jag har fullkomligt rätt. Ah — kära, snälla, rara tant!»

»Men ...»

»Seså. Nu är det afgjordt.» Hon tog raskt det
ena paret kaffekoppar och bar det in i nästa rum,
der det var mörkt.

»Jag blir olycklig för Hampus», jemrade sig frun.

»Pytt! Han skall aldrig få veta något om det. »

»Men jag blir så förlägen att jag inte kan tala.»

»Jo, bara börja, så går det nog», uppmuntrade*
plågoanden och stack in hufvudet om dörren för att
se hur mycket klockan var. Det var ett finhyadt
flick-ansigte med spetsig näsa, liten mun, skrattlystna ögon
och kortklippt, kastanj brunt hår.

»Var nu säker, tant», ljöd sista förmaningen, i
det hon sakta drog dörren till om sig.

Den gamla frun suckade och Pyre började spetsa
öronen.

# Fru Kristina var slående lik sin bror. Men om han
var en grobian, så var hon den personifierade
siratlig-heten. Hennes mössa såg ut som om den nyss kommit
från modisten, hennes händer voro små och besatta
med ringar, hennes rörelser prycHigt afmätta, hennes
sätt att tala dämpadt, lent och en smula affekteradt.

Just som det ringde i tamburen hoppade Pyre
ur knät, och fru Kristina gick att öppna för sin gäst.

Pyre sprang omkring mellan kaffebordet och
dörren, vädrande i luften och spetsande öronen. Han
ansåg det onödigt att gå ut i tamburen, när han ändå
visste hvem det var.

Man kunde höra in hur lektorn torkade af sina
fötter på mattan samt gned sina händer. Så
öppnades dörren för bror och syster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free