- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
40

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En grobian. Skizz af Ernst Ahlgren. Med teckningar af Carl Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är hela skilnaden. Så fort fruntimmer få veta ett
jota, skola de dra till torgs med det strax. Annars
dö de!... Anlag men inte ämnen? Har väl inte f-n
hört på dylikt! Hvari visa sig anlagen, om icke just
i att man har ämnen?»

Lektorn hade farit upp på golfvet. Vid de sista
orden neg han och räckte fram händerna med krökta
knän. Så gjorde han helt om och började spatsera.

»Man kan ju ha framställningsförmåga», invände
systern.

»Höh! — när man inte ha något att framställa.»

Syster Kristina låtsade icke alls om afbrottet.

»Här ä’ ett par bitar, som hon skrifvit och som
du ju snart läser igenom», hon sköt fram några
pappersblad tvärs öfver bordet mot honom, »läs det och
säg sedan hvad du tycker; hon sätter så stort värde
på ditt omdöme.»

»Värde? Jaha, visst det! Men om vår Herre
sjelf steg ned och bad henne vars’god låta bli, så skref
hon ändå. Sätter värde? Höh!»

»Kära Hampus, tag inte sä hett. Hon vill ju bara
höra ditt råd.»

»Det är att hon tar sitt förnuft till fånga och
sköter någonting — med sina händer, förstår du.»
Han lade upp ett par väldiga labbar på bordet, som
för att förtydliga hvad han menade. Han hade satt
sig att rida grensle på en stol, midt emot systern och
fullt redo till strid mot all verldens blåstrumpor, om
så skulle vara.

»Men Hampus!» Det var mildt förebrående och
afsåg att återföra honom till hans bättre natur. Men
det stod icke längre till; berserkalynnet var redan
öfver honom.

»Står jag inte sjelf vid min svarfstol hvar eviga
dag! Och har jag inte gjort stolar och pallar, och
smörskedar och köttklubbor, och nystvindor och nvstkop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free