- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
41

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

par och trämortlar och gipsy-tabler till alla fruntimmer
i staden?»

Han var röd ända upp i flinten och han skrek
så att han kunnat väcka sjusofvare.

»Men du vill väl inte att en fin flicka, som hon,
skall bli snickare eller svarfvare?» Det sades i mild
ton, men med en blick så tillbakahållande att den
bort hejda ett lejon. Men här var det förgäfves.

»Jaså, hon är för fin att röra vid något, kan jag
tro. Annars fins det något som kallas att stoppa
strumpor och koka gröt, och som anses för mycket lämpligt
qvinnogöra. Hvarför ger hon sig inte ut och gör nytta?»

»Ack du, hon ville så gerna ha arbete, men
hennes föräldrar...» Fru Kristina makade förstulet
pappersarken ännu närmare den uppretade tigern. Han
såg icke åt dem ens.

»Ska’ vår literatur böta för det hennes föräldrar
äro några fän och hon sjelf en gås?»

Lektorn stälde sig bredbent framför sin syster
och vädjade till hennes rättskänsla.

»Jo du, hennes nervsystem är — hur skall jag
säga? — jo, en smula upprifvet. Hon tror sjelf att
tankearbete skulle vara nyttigt.»

»Jaså, är hon nervös med? Det bara fattades!
Och all denna, hennes kära, välsignade nervositet,
skall hon lassa af sig i vår literatur? Men det skall —
respekt till sägandes — bli lögn, så vida ovett biter
på henne. Låt mig bara få fast i henne, och jag skall
säga henne sanningen så, som hennes allra små
sötaste nerver aldrig hört den förr. Nervös? En tös på
sjutton år. Fy f-n!»

Han gick bort och spottade i spottlådan.

»Men Hampus, jag riktigt blygs öfver dig.» —•
Det var då sant, för resten, men han hade hört det
så många gånger, när det icke hade varit menad t efter
bokstafven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free