- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
42

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, man kan bli galen för mindre», fortfor han,
»der är den ena med sina nerver, och der är den
andra med sina, och alla sätta de sig att tjuta en
öronen fulla. Det kallas att vrida verlden rätt igen.
Jag skulle vilja vrida dem rätt, och det så att de inte
glömde det.»

»Hvad den här flickan beträffar, ville hon just
taga lektioner af dig, och du med din utmärkta
undervisningsmetod ...»

»Lektioner?» utropade Hampus och for upp som
om han trampat i ett ormbo.

»Ja, i svenska», kom det mycket lugnt.

»Nej, det tror jag vi akta oss för! Hori kan ryka
och dra så långt vägen ...»

Lektorn tvärstannade. Från dörren till det inre
rummet kom en nedböjd gestalt, snyftande och med
näsduken för ansigtet. Lektorn häpnade och blef tyst
som en råtta. Gestalten stod och stödde sig mot
dörren; fin och bräcklig och vacker som äkta porslin.

»Lektorn har så rätt i det lektorn sagt — jag
känner det så tydligt. — Å-å-å-h! — Jag tycker sjelf
det är så förfärligt att jag skall vara en så onyttig
varelse ... Jag ville så gerna arbeta, men jag vet inte
hvart jag skall vända mig. — Jag ville så gerna göra
någon nytta i verlden — å-å-å-h — när jag talar
med pappa och mamma om det, säga de att det är
bara griller och att jag gör mig till. Men det är så
fasligt att se alla andra menniskor ha händerna fulla
af göromål, och sjelf inte ha det minsta att lefva för. —
Man är till öfverlopps hvart mail kommer .. . Hvarför
har då en sådan olycklig varelse som jag blifvit född?»

Hon kastade sig ned på en stol inom dörren,
gömde ansigtet i sina händer och snyftade som om
hon skulle brytas sönder. Hon hade talat med en
mjuk och bruten röst, som skulle kunnat vekna ett
stenhjerta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free