- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
43

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du är då alltid så hård.» Den gamla frun
kastade en högst ogillande blick på sin bror och gick
så ut för att hemta ett glas vatten.

Lektorn kände sin hårdhet som om han varit den
värste missdådare; men en missdådare, förkrossad af
ånger. Han hade aldrig kunnat uthärda åsynen af
tårar. Det var som om hvarenda droppe föll på hans
samvete, brännande som smält vax.

Han sade ingenting, utan gick blott fram och
tillbaka på golfvet.

Frun dröjde länge ute, flickan satt fortfarande
nedlutad på sin stol och snyftade lika hjerskärande.
Slutligen tog lektorn några långa, beslutsamma steg
tvärs öfver golfvet och stannade framför henne. Han
hostade ett par gånger, men hon såg icke upp.

»Jag — hm — jag» —

Det ville icke bli mer. Det misshandlade unga
barnet skakade i hela koppen af återhållna
snyftnin-gar, som om detta hårdhjertade odjur velat slå henne.

»Jag menade inte precis så illa, som jag sade —
hm», — rabblade han plötsligt upp. Hvarpå han med
ens återtog sin vandring, utan att vänta på hvad
verkan hans ord kunde hafva, och liksom rädd för hvad
han sagt.

Men det förspordes ingen verkan. Fru Kristina
kom in med vattenglaset, reste flickan från hennes
nedlutade ställning och lät henne dricka. På sin bror
kastade hon en förkrossande föraktfull blick.

Han gjorde ansträngningar för att se morsk ut
och gick fram och tillbaka med hårda steg. Han var
väl inte den som gaf sig i första taget heller!

»Jag har alltid sagt att din olyckliga häftighet
skulle ställa till förtret. Se nu hvad du stält till.»

»Kunde väl inte f-n lukta till att...»

»Låt det nu vara nog med eder och grofheter»,
sade fru Kristina med utomordentlig värdighet. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free