- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
44

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stod och strök den unga flickans hår med en min som
tycktes säga: först öfver mitt lik skall man gå för att
göra dig skada.

Lektorn såg förgrymmad ut.

Och med denna grymma min stannade han
framför de båda qvinnorna. Flickan vågade icke lyfta sina
ögon emot denne store, jernhårde man- Han såg på
hennes förgråtna ansigte, under det han drog samman
ögonbrynen, sköt ut läpparne och gjorde allehanda
underliga miner.

»Jag är en gammal grobian», sade han.

»Ne-ne-nej, det är lektorn visst inte», kom det
snyftande, under det vederbörande torkade sitt ansigte
mycket omsorgsfullt, »det var alldeles min egen skull.
Jag tycker så mycket om sa-a-a-hanningen.»

Det bådade till att bli ett nytt skyfall, ty hon
förde åter näsduken till ögonen, men lektorn hejdade
henne med en för honom mycket ovanlig vänlighet;
han klappade henne på axeln, hastigt uppklarnande.

»Vänta, vänta bara, — jag hittar bestämdt på
råd», sade han och lade sitt stora pekfinger på sin
stora näsa.

Sonja såg upp med glad förväntan, och tårarnfe
upphörde af sig Sjelfva. Hittade lektorn bara på råd,
då skulle det nog gå med skizzerna!

Han såg på henne liksom för att godta sig i
hennes glädje, när den stora upptäckten skulle komma.

»Jag har tänkt... jag har tänkt på», sade han
med låg och hemlighetsfull röst, som om det varit fråga
om en sammansvärjning, »min vedsågare har fem
ungar och kärring — fattiga så att de inte kunna höra —
och ena riktiga slitvargar äro de un gar ne; tag och
sticka strumpor åt dem. Sy åt dem med, de äro så’na
präktiga slitvargar, v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free