- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
59

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och satt i system. Man vill gerna i denna motsägelse
finna ett bevis för att allt sammans är mindre
allvarligt menadt, att fanatismen är låtsad och att det
verkligaste i hela företeelsen är den klingande valuta, som
från alla verldens delar insändes till högkvarteret —
detta högkvarter med sin grosshandel med
»Frälsnings-tvål», »Frälsningsthé» o. s. v. (För resten en vacker
affär, som 1884 hade en omsättning på 60,000 p. s.)

För egen del är jag emellertid fullt öfvertygad
om det orättvisa i dylika misstankar. Mr Booth är
en praktisk engelsman. I likhet med en annan stor
general har han insett att det behöfs tre ting för att
föra krig: först pengar, för det andra pengar och för
det tredje pengar. Och han förstår sig bra på att
skaffa pengar. Hvad ligger det för ondt deri?

Nej, så besynnerligt det än låter, torde det just
vara den ärliga fanatismen, som drifvit Booth och hans
anhängare att använda alla dessa väl beräknade
konstgrepp, hvilka förefalla oss så olämpliga till bruk i
religionens tjenst.

I afsigt att få erfara huru Frälsningsarmén sjelf
vill försvara sina egenheter, infann jag mig en dag hos
chefen för den svenska arméafdelningen fröken Hanna
Ouchterlony, en liflig och intelligent kvinna, frisk och
humoristisk att tala med.

Hon berättade såsom »det allra galnaste
Frälsningsarmén i England ännu tillåtit sig», huru man en
gång lockat folk med hjelp af en »frälst» akrobat, som
fick sätta sig till häst och under diverse ekvilibristiska
produktioner draga folkmassan med sig från ett
närbeläget torg till mötessalen, der han utan vidare red
direkt upp på estraden — »och från den stunden
hade man alltid fulla hus».

»Ja, inte är det synd att rida», sade major
Ouchterlony. — »Jag skulle sjelf ha kunnat sätta mig i
sadeln och rida direkt upp i predikstolen, om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free