- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
80

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag tror ändå, att jag kommer att sakna
granarna.»

Han säg bekymrad på henne. Men sä ljöd äter
skrattet uppe från halfdäck och drog hans
uppmärksamhet till sig.

»Hör så de skratta», sade han och såg längtande
dit upp.

Då bad hon honom åter att gå dit ensam, och
han lät slutligen förmå sig dertill efter långvarigt
motstånd. Han satte mössan ännu mer på sned,
draperade schalen öfver axeln och gick hvisslande upp
för trappan.

Hon såg med ett leende af stolthet efter honom,
men då den sista skymten af hans smala ben
försvunnit, suckade hon och tänkte:

Hvad han har för ett ungdomligt sinne, och hvad
jag är gammal mot honom!

Skrattet der uppe fick förnyad fart och hon
fattades af en plågsam misstanke, att det var åt honom
man skrattade, en misstanke som jagade blodet upp
i hennes ansigte. Men så hörde hon hans röst öfver
de andras och lugnade sig.

Så tänkte hon på detta Italien, dit de snart skulle
komma, och hon undrade öfver den oro, den nästan
ängestfulla känsla, som vid denna tanke kom hennes
hjerta att klappa. Det var som om hon skulle gå en
fara till mötes, hon var rädd icke blott för sin egen
skull utan äfven för hans, men hvarför, det förstod
hon inte. Hon kunde icke reda sina egna känslor,
men omedvetet strök hon med händerna öfver
tinningarna, som om hon ville släta ut de skrynklor, år
och bekymmer gräft i ögonvinklarne.

Då hörde hon någon komma i trappan. Hon
såg upp — det var den unga frun, som kom ner. Deras
blickar möttes ett ögonblick med denna snabba
granskning, som är kvinnorna egen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free