- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
81

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad hon är vacker! tänkte den ena. Säkert har
hon icke fylt tjugu år ännu — hon är ute på sin
bröllopsresa, det syns då. Jag undrar om det syns på
mig också — flög det genom hennes hufvud och det
stack till i hjertat på henne. Ja, hon är mycket
vacker — hon skulle bara ha håret litet annorlunda, så
skulle hon se ännu bättre ut.

Och hon erfor ett halft moderligt begär att ordna
det så som hon ville ha det, och på samma gång
göra ett par små, helt små ändringar på drägten.

Det har nog varit ett ganska täckt ansigte, tänkte
den andra. Men hon klär sig nästan för ungdomligt.
Att hon inte förstår att det ser löjligt ut. Jag kan
inte fatta att man vill försöka göra sig ung längre än
man verkligen är det. Men annars ser hon mycket
snäll ut, och så klen, stackare!

Så logo de mot hvarandra.

»En sådan härlig natt!» sade den unga och kväfde
en ofrivillig gäspning, som klädde hennes ansigte
förträffligt. Hon var en af dessa kvinnor hvilka
allting klär. i

»Ja», svarade den andra, »det är så vackert, att
man aldrig vill gå och lägga sig.»

Den unga frun skrattade och gäspade åter.

»Det vet jag just inte, jag ämnar just göra det,
jag. I morgon är ju också en dag», tilläde hon och
böjde på hufvudet i det hon gick.

Den andra såg efter henne och åter kände hon
ett styng i hjertat.

I morgon är åter en dag! Hvad det föll
naturligt för henne att säga det och tänka det. Och hon
sjelf, äfven för henne var det ju också en dag i
morgon, och dock skulle hon icke kommit att tänka det
så! Hvarför? Hvarför lät det så underligt i hennes
öron? Hon greps af en plötslig beklämning, reste sig
upp och började hastigt gå af och an.

Nornant 1887. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free